Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O
och i proportion af olikheten i yttre naturförhållanden antagit
andra lefnadsvanor, hvarigenom de tillika i olika trakter af
jorden sett sig nödsakade att göra ett olika bruk af sina organer,
och härigenom har deras organisation, både med afseende å den
yttre formen och den inre byggnaden, under loppet af
tusendetal år på mångahanda sätt blifvit förändrad. Att man föröfrigt
vid dessa kalkylers uppgörande ej behöfver knoga på tid, är en
allmänt känd sak, ty geologerna erbjuda nog millioner år för
kalkylatorernes behof.
Tendensen af den inre lifskraften hade enligt Lamarcks
åsigt under hela tiden visserligen alltid varit riktad åt en högre
utveckling till en större grad af fullkomlighet, men störande
förhållanden hade ofta ingripit och modifierat denna tendens,
hvarigenom den sammanhängande utvecklingsserien flerfaldigt blifvit
afbruten o. s. v. — Genom en sådan successiv utbildning från
generation till generation har emellertid enligt denna hypotes
jordens nuvarande representanter af djur- och vextriket ledt sitt
ursprung, de må i öfrigt vara huru utbildade som helst *).
Geoffroy Saint-Hilaire, som äfven måste räknas bland
antalet af dem, hvilka i främsta rummet utbildat teorin om
samtliga djur- och vextarters uppkomst ur de enklaste former genom
en långsam, men fortgående omgestaltning, ansåg att den
organiska naturen är och varit föränderlig tillsammans med och ge-
") Bland naturforskare, hvilka sedermera uppträdt som ifriga
anhängare och försvarare af den Lamarck’ska hypotesen, förtjenar Körte
måhända särskildt att omnämnas, emedan det var han, hvilken såsom bevis
för djurarternas successiva omgestaltning efter graden af förändrade yttre
naturförhållanden bland annat framhöll den olikhet, som förefinnes emellan
den tama oxen ocli dess förmodade stam föräldrar, de fossila oxarterna,
dervid lian ådagalade, .att den nu lefvande artens horn småningom böjt sig
mera bakåt och blifvit snedare, emedan den i det täinda tillståndet icke
rnera ser sig nödsakad alt medelst deras tillhjelp genomtränga skogssnår,
samt all ögonen vändt sig mera bakåt, sedan den i menniskors sällskap
blifvit mera eftertänksam och försigtig. Med anledning af detta bevis, bar
man i Tyskland äfven framställt den insidiösa frågan, om oxen genom en
närmare beröring med menniskan äfvenledes blifvit mera platthöfdad
(„fiaclt-köptiger") än t. ex. den fossila Bos bombifrons, som utmärker sig genom
!n särdeles kullriga panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
