Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
nom den oorganiska. Enligt hans åskådningssätt var
respira-tionsmediet — såsom beroende af atmosferens oändliga
förändringar i eudiometriskt, termometriskt ocli hygrometriskt afseende
under den geologiska tiden — den hufvudsakliga orsaken till
djurarternas successiva utbildning och förändring icke allenast
till nya arter, utan äfven till representanter för nya slägten,
ordningar och klasser. Emot dessa af honom uttalade åsigter
känpade Cuvier, den frejdade och odödlige kännaren af naturen,
på det ifrigaste och framhöll såsom ett motbevis flere djurarter,
hvilka åtminstone under en tiderymd af några tusende år icke
ens i den ringaste mån förändrat sin organiska byggnad och
sin yttre form. Man har nemligen i sådant afseende varit i
tillfälle att undersöka exemplar af den i Egypten förekommande
hvita Ibis-arten (Thresciornis æthiopica — Ibis religiösa)
äfvensom af den vanliga krokodilen och Here andra djurarter, hvilka
blifvit inbalsamerade redan af detta lands fordna innevånare, och
dessa individer äro i alla afseenden fullkomligt identiska och
lika bildade med dem, som äfven i våra dagar anträffas i dett;>
och i angränsande länder. På grund af dessa och dylika fakta
ansåg Cuvier artformerna åtminstone i hufvudsaken konstanta
och förklarade den nu tillsammans med menniskan på jordklotet
förekommande generationen af djurarter såsom produkt af en
sednare särskild skapelse och betraktade dem ej som några
transformerade afkomlingar af de species, som lefvat och utdödt
under föregående geologiska tidehvarf. Efter denna tid blef den
Cuvierska läran den rådande bland zoologerna, hvaremot de af
Lamarck och Geoffroy Saint-Hilaire uttalade åsigterna endast
bland geologerna räknade ett större antal anhängare.
En helt annan betydelse hafva emellertid de af Lamarck och
Geoffroy Saint-Hilaire uppkastade hypoteserna vunnit genom
den Darwinska framställningen, emedan djur- och vextarternas
utveckling från de lägsta till de högsta formerna af bemälde författare
framhålles icke soui ett slumpens verk, utan såsom en
naturnödvändighet. Ehuru man har fullkomligt giltiga skäl att betvifla, det de af
Darwin, såsom bevis för djur- och vextarternas fortgående
formförändring, framhållna individuella och till en del inom några
generationer ärftliga afvikelser, som blifvit observerade hufvudsakligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
