Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
i medlet af det första seklet efter Kr. f. uttryckeligen omtalar
en kroasering af tarentinska får med vilda, som blifvit öfverförda
ifrån Afrika. Att fårraser blifvit tämda inom skilda zoologiska
områden, således af ursprungligen mer eller mindre olika
geografiska former, är man berättigad att förutsätta äfven af den
anledning, att benämningar i flere språk, som hänföra sig till
denna djurart, icke antyda ett lån från hvarandra, utan
säkerligen leda sitt ursprung från skilda folkslag, hvilka fordom tämt
detta djur ocli troligen redan vid sin invandring till Europa
medfört detsamma. Som exempel vilja vi här framhålla endast
några benämningar i sex europeiska språk, såsom t. ex. jäärä
(gumse), uuhi (tacka) och karitsa (lam) i finskan; gumse, bagge,
får i svenskan; Widder, Hammel, Schaf i tyskan; mouton, belier,
brebis i franskan; baran (6apam>) i ryskan samt aries, vervex,
ovis ocli agnus i latinet. Vi vilja härmed likväl ej förneka, att
några författare, såsom Darwin påstår, skridit till ytterligheter,
då de uttalat den åsigt, att alla tama djurraser, af hvilka den
betydligaste delen säkerligen uppkommit endast genom
hybridi-sering, leda sin härkomst från ursprungligen skilda arter, och
det finnes påtagligen icke heller några vetenskapliga skäl till
den förutsättningen, att i England fordom funnits elfva vilda
fårarter, såsom enligt Darwins uppgift en skriftställare förmodat,
emedan detta land — som påtagligen ännu efter tillkomsten af
den nu lefvande djurverlden varit landfast med det öfriga
Europa och på grund af fordna geologiska förhållanden kan
uppvisa proportionsvis ganska få endemiska djurformer — troligen
icke ägt en enda fårart i vildt tillstånd, hvilket äfven synes så
mycket mera trovärdigt, som den engelska benämningen Slieep
endast häntyder på en förändring af det tyska ordet Schaf.
Alla kända vilda fårarter, som föröfrigt lefva endast i
kallare regioner på högre berg, hafva utom gröfre konturhår
mycket finare och kortare ullhår. Dessa sednare synas af naturen
egentligen vara beräknade att skydda djurarter för inverkan af
tenuioris velleris arietes progeneraverunt. Ex his rursus quicquid conceptum
est, maternam mollitiem, paternum et avitum retulit colorem. Hoc modo
CohmeUa dicebut, quatemcunque specier», quæ fuerit in bestiis, per nepotum
gradus mitigata feritate rediisseColumf.lla, De re rustica VII, c. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
