Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
dufvan nedstörtar, oeli hos C. 1. gyratrix (die Purzeltaube)
existerar en sådan missproportion beträffande vingarnas ställning
och längd, att densamma oupphörligen flyger såsom det heter
öfver ända. Endast såsom en genom liybridisering uppkommen
missbildning kan man äfven anse C. 1. gulturosa (die
Kropftaube), hvars kräfva är så oproportionerligt utbildad, att fogeln
enligt uppgift kan uppblåsa den till en större volum än hela
öfriga kroppens. Då Darwin emellertid framhåller just dessa
ocli likartade säkerligen endast genom kroasering frambragta
missfoster som exempel, huruledes man genom konstigt urval
inom kort tid framkallat afvikelser, som öfverskrida gränserna
för generiska karakterer, förvånas man i sanning deröfver
(ich vore de kända bastarderna af Anas bosehas och Gallus
domestieus fertila, hade författaren kunnat anföra dem som
exempel derpå, huru menniskan med ens frambragt nya former, hvilka
t. o. m. böra anses som representanter för en ny ordning.
Darwin förutsätter visserligen, och det godtyckligt nog, att alla
tama dufraser härstamma endast från Columba Vivia och dess
geografiska varieteter *), och ehuru härmed möjligheten för otaliga
hybrida missbildningars tillkomst i sjelfva verket redan är
medgifver då Darwin, att sluta af hans egna yttranden, som
geografiska varieteter af denna art betraktar former, hvilka af
de flesta ornitologer anses som fullkomligen skilda arter och
förekomma öfver en betydlig del af Asien, Europa ocli den
nordligare delen af Afrika, må det ännu tilläggas, att t. o. m.
denna förutsättning icke är grundad, då t. ex. C. oenas, såsom
man känner, icke allenast parar sig med den tama dufvan, utan
äfven frambringar fruktbara afkomlingar med densamma och
troligen på grund häraf af flere naturforskare fordom ansågs
som den egentliga stamformen till de tama raserna. Man
känner emellertid öfver 100 vilda dufarter och det är troligt att
ganska många bland dessa i fångenskap para sig och frambringa
*) D’å genom liybridisering af s. k. geografiska varieteter åtminstone
ganska ofta missbildningar framkallas, borde denna omständighet utgöra
ett skäl till att icke anse vikarierande former hafva uppkommit genom
utflyttning från ett land till förändrade förhållanden af proportionstalen
inom den organiska verlden i ett annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
