Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
utsträckning, såsom fallet är med utbredningen af sand och
stenar ifrån Skandinaviens och Finlands berg ända öfver
Ö-stersjön till Polens och Tysklands slätter, synes en sådan
förklaring vara alldeles otillräcklig. Det är äfven just denna
del af de postpliocena fenomenerna, som utgjort en
långvarig tvistefråga emellan geologerna. Den förste, som
framträdde med ett försök till lösning af denna geologiska gåta, var
professor Sefstrüm i Sverige. Han fäste sig hufvudsakligen
vid de svenska bergens afrundning på deras norra sida och
de på deras slätslipade ytor förekommande refflor, hvilkas
riktning han noggrannt bestämde. Sin åsigt om detta
fenomen uttalar han i sin år 1836 publicerade Undersökning af de
ref]lor, hvaraf Skandinaviens berg äro med bestämd riktning
fårade samt om deras sannolika uppkomst, med följande ord: "Att
en massa af större och mindre stenar, sand och grus genom
vatten blifvit rörlig och framflutit öfver den ännu blottade
ytan af de skandinaviska bergen, hvarigenom dessa stenar i
farten rullade emot hvarandra gifvit upphof åt de runda
stenar (rullstenar) som hopade på hvarann, ligga samlade i de
långsträckta högar, hvilka vi kalla åsar och af hvilka de
tyngsta, mindre benägna att omvältas under påtryckning af den
ofvanpå liggande stenmassans ofantliga vigt blifvit släpade
öfver och omkring ytan af bergen och fårat den, likasom en
polerad yta af marmor fåras af sandkorn, dem man under
påtryckning af fingret i en fortgående rak led förer öfver
marmorns yta." Såsom följder af denna flod, hvilken han
kallade den petridelauniska eller rullstensfloden och som ban
på grund af fårornas riktning anser hafva ifrån nordost eller
n.n.o. gått i sydvest eller s.s.v. öfver Sverige, Bottniska
viken (och Finland), betraktar han afrundningen af de
skandinaviska bergen på deras norra sida, refflorna, som ofvanpå
dem gå i nyssnämnda riktning, på vestliga och östliga
sidorna nära horizontalt och på den södra alldeles saknas; att stora
klippmassor, stenar och grus blifvit förflyttade söderut ifrån
de ställen, der de förekomma som fast berg, att primära och
sekundära formationer våldsamt blifvit lösbrutna och
bortförda, utom der de varit skyddade af eruptiva hårdare och se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
