Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
ste af dylika errat i ska block (såsom de kallas) är den på
Lützens slätt befintliga Schivedenstein, hvilken tydligen visar sig
hafva ursprungligen utgjort en beståndsdel af Skandinaviens
granitklippor. -— Intränge vi förmedelst gräfning uti den lösa
jorden, finnas der vanligtvis öfverst åtskilliga mer eller
mindre tjocka lager eller hvarf af s. k. mylla, sand, kalk eller
lera, dels hvar för sig, dels i vexlande proportioner
sammanblandade, vidare lager af grus eller gröfre krossade
bergfrag-menter samt någongång tunnare hvarf af snäckskal; och
sedan dylika hvarf flere gånger med hvarandra alternerat,
slutligen underst fin sand eller lera närmast intill den slipade
-och refflade klippgrunden. I alla dessa lager äro dessutom
inströdde mer eller mindre afrundade eller afnötte stenar, i
synnerhet lägst ned invid berget. Vid stränder, der vattnet
bortsköljt de mindre och lättare partiklarna, ligga dessa
rullstenar oftast blottade. Lagren äro i allmänhet horizontala,
men följa ock ofta sluttningarne af de berg på hvilka de
hvila. Stundom finner man ock desamma bilda mer än
milslånga, någongång ända till 300 fot höga, men temmeligen
smala upphöjningar, kallade åsar, hvilka utanpå mestedels
äro betäckta med tunnare lager af finare sand eller ler, men
invändigt bestå af utan all ordning sammanhopadt grus, sand
och rullstenar, mer eller mindre afnötta. Äfven förekomma
uti dem stundom hafsmusslor.
Detta är i korthet beskaffenheten af den postpliocena
formationen och dess fenomener. Frågan blifver nu att utreda,
huru de bildat sig och uppstått.
Att ifrån delar af jordytan högt upplyftade öfver
hafvets niveau partier nedföras till de lägre belägna förmedelst
det frän de förra nedströmmande vattnet, och isynnerhet
medfölja den derifrån nedrasande snön eller de långsamt
nedglidande ismassorna, är redan i det föregående antydt och i sig
naturligt och sjelffallet. Att således vid foten af högre
bergsträckor småningom samlas en mängd större ocli mindre
fragmenter af sjelfva berget och betäcka eller till och med under
tidernas lopp fylla de närmast derintill belägna dalarne är
sålunda icke oväntadt. Men clå fenomenet erhåller en större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
