Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
sidor, medförde stenar, grus och sand, som dels förut funnits
på hafsbotten, dels just vid dessa katastrofer lösrycktes från
de krossade bergen och kringspridde desamma åt alla håll,
så långt de enorma svallvågorna kunde föra dem. Sålunda
spriddes fragmenter af de finska bergen öfver hela norra
Ryssland nära till Ural eller ända till Petschora-floden, till
trakterna af Nischni-Novgorod, Orel och Woronesch, samt
Litauen och Polen, medan de svenska och norska svämmades
till Preussen, Mecklenburg, Danmark, Hannover,
Westpha-len, Nederländerna och England. Slipningen af bergen
förorsakades åter af de stora ismassor och isberg, som
kringflytande i detta haf ofta måste komma i beröring med dess
stränder och botten, samt med tillhjelp af mellanliggande
sand och grus i allsköns beqvämlighet kunde gungande i
vågorna förrätta detta arbete, hvarefter vid en ny höjning de
af vågorna framdrifna eller i isen fastsittande kantiga
klippstycken repade dem. Sandåsarne voro verkliga sandbankar,
bildade’ dels småningom af hafsströmmar, dels plötsligt
sammanvräkta af de ofvannämnda svallvågorna. De erratiska
blocken kringfördes af simmande isstycken, såsom ännu i
våra dagar sker, och strandade merendels på sandbankar och
grundare, d. v. s. mera upphöjda ställen.
Denna teori synes väl vara tillräcklig att förklara alla
fenomenerna, men de många sänkningar och höjningar (de
senare skeende ryckvis) som enligt densamma måste antagas,
ty under tertiär-perioden stodo dessa länder öfver vattnet,
och måste således först hafva sjunkit några tusen fot,
(reff-lorna på de norska fjällen hafva observerats ända till öfver
5000 fots höjd) derpå stigit till nuvarande höjd eller
deröfver, sedan åter sjunkit och nu igen stiga, göra densamma
nog komplicerad och dess s. k. translatoriska vågor, som fört
och rullat stenar nära 300 geogr. mil, äro knappast antagliga.
För att utveckla den behöriga styrkan måste’ höjningen ske
hastigt, men i sådant fall upphörde den äfven snart, under
det fenomenen antyda en både kraftig och länge fortfarande
verkan. Och det som bestämdt motsäger densamma är l:o
det att bergen icke slätslipas och poleras af hafvets vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
