Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
änd- som sidomoräner en enda uppstå belägen på midten af
den förenade glacièren, i sådant fall kallas den en
längdmorän, hvilken såsom en sandås sträcker sig i glacièrens
rörelseriktning. Bergen eller klipporna, hvaröfver dessa glacièrer
framgått, äro slätslipade förmedelst det fina sandpulver de
medföra på sin undre yta, men äfven refflade och skråmade
af kantiga stenstycken, som sutit i isen fastfrusna.
Man inser häraf att de nordiska diluviala eller
postplio-cena fenomenerna genom denna glacièrteori ganska väl
förklaras i det som angår bergens erosion, rullstenarne,
sandåsarne, såsom moräner betraktade, och de erratiskt blocken
(åtminstone till någon del), men hvad de icke lika väl
förklara, äro de lager af hafssnäckor och fin sand, som
förekomma uti eller ofvanpå sandåsarne ■— äfvensom sjelfva
möjligheten af en glacièrbildning sträckande sig ifrån de
skandinaviska fjällen ända in i midten af Tyskland, der den kunde
möta alpglacièrerna, måste vid första påseendet förefalla högst
problematisk.
På grund af dessa inkast stödjer sig hufvudsakligen de
engelska geologernas, såsom Forbes och Murchisons,
opposition emot glacièrteoriens tillämpning på det norra Europa.
Medgifvande riktigheten deraf så vidt den angår alpernas
och närmast kringliggande trakters erosionsfenomener,
bestrida de möjligheten af en glacièr. betäckande hela eller halfva
Europa. Utan att i dess helhet godkänna den Sefströmska
hypotesen eller rullstensfloden, anse de dock de
ifrågavarande fenomenerna böra tillskrifvas hufvudsakligen vattnets
inflytande. De föreställa sig att före tiden af deras inträffande
Skandinavien och Finland nedsjunkit omkring partusen fot
under sin nuvarande höjd öfver hafsytan, så att dessa länder
helt och hållet eller åtminstone till aldrastörsta delen voro
betäckta af ishafvet, hvars sydliga strand utgjordes af norra
Tyskland, som då troligtvis stod högre än för närvarande.
Plötsligt höjde sig Skandinavien och Tyskland sänkte sig,
likväl icke på en gång, utan i flere efter någon tid
repeterade ryckningar. Hafvet med sina simmande isberg och1
isbe-täckning i allmänhet svallade för hvarje gång häftigt åt alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
