Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101)
gifterna om de gamla solförmörkelserna synes antyda en
efterhand skeende minskning af den hastighet, hvarmed jorden
hvälfver sig kring sin axel. En möjlig orsak till en sådan
förminskning tror han sig finna i ett af de redan omnämnda
fenomenen, nemligen ebb och flod. Hans åsigt härom är i
korthet följande.
Ebb och i lod förorsakas, såsom bekant är,
hufvudsakligen af månens attraktion, som verkar olika på skilda delar
af jorden efter deras större eller mindre afstånd från denna
himlakropp. Jorden sträfvar i hvarje ögonblick att forma sig
till en förlängd ellipsoid, hvars större axel är rigtad emot
månen. Vore jorden orörlig, skulle flodvågen ständigt
befinna sig undet månens meridian; men genom rotationen
kommer månen oupphörligt att stå öfver nya punkter af jorden
och flodvågen följer densamma åt, dock så, att den inträffar
först någon tid efter, sedan månen passerat en orts meridian.
Med andra ord, den ellipsoid, som jorden sträfvar att bilda,
rigtar sin större axel icke emot månen, utan emot en punkt,
som befinner sig ständigt på något afstånd öster om
densamma. För enkelhets skull kunde man tänka sig jorden såsom
en sfer och flodvågen såsom tvenne mindre massor placerade
på dess yta i ändpunkterna af en diameter, som beständigt
gör en viss vinkel med den linie, som sammanbinder jordens
och månens medelpunkter. Genom den attraktion, som
månen utöfvar på dessa massor, uppkommer en kraft, som
sträfvar att vrida nämnde diameter åt vester, således en kraft,
som motverkar rotationen och i tidens längd måste förminska
dess hastighet. Solen som äfven, ehuru i mindre grad,
bidrager till frambringandet af det fenomen, som kallas ebb och
flod, bör likaledes bidraga till en fortgående förminskning af
jordens rotations-hastighet. En ungefärlig beräkning af det
inflytande, som månen kan utöfva på jordens rotation,
utvisar, att den härigenom uppkommande retardationen är
tillräckligt stor för att utjemna den anmärkta afvikelsen emellan
teori och observation, och Delaunay tvekar på grund häraf
ej att anse denna retardation härigenom vara konstaterad.
Enligt hans åsigt skulle således den hastighet, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
