Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
yttre delen bryter ljuset mycket starkare än den inre. Till
följe häraf måste en ljusstråle, som på vanlig väg genom de
inre retinallagren framträngt till stafvarne, och inom dem snedt
träffar gränsytan mot den starkare brytande yttre delen, till
största delen reflekteras, och åter intränga uti stafvens inre
del. Den del af ljuset, som åter intränger uti stafvens yttre
del, absorberas delvis af den omgifvande pigmentslidan, men
reflekteras äfven till en del. Fungerar nu den yttre delen af
stafven såsom en reflektionsapparat, så kan den ej tillika
utgöra det percipierande elementet, utan måste i så fall den
inre delen betraktas som sådant. Denna träffas nemligen
både af det infallande och det reflekterade ljuset, hvilket
sednares perception åter förmedlas af spegelapparaten i den
yttre delen. Gränsytan emot stafvens yttre del, d. v. s.
staf-resp. tapp-kroppens ändyta träffas således först af det
reflekterade ljuset, i det den bildar den mot detta ljus vända
yttersta nerfändan. Antager man åter det reflekterade ljuset vara
det som uteslutande percipieras af de vertebrerade djuren,
så uppstår tillika den fullkomligaste analogi med ögats
byggnad hos de icke vertebrerade djuren, hos hvilka äfvenledes
den yttersta synnerfsändan är vänd emot det densamma
affi-cierande, men här direkt infallande, ljuset.
Diametern af dessa tapparnes inre delars ändytor i
fo-vea centralis uppgifver Schultze till ungefär 0,ooi mm., och
detta vore således det mått, som bör läggas till grund för
beräkningar af synskärpan.
III. Om utvecklingen af retina, samt isijnnerhet af stafvarne
och tå]rarne.
Efter att hafva lemnat en kritisk öfverblick af
hithörande litteratur, öfvergår förf. till sina egna undersökningar i
ämnet. Han konstaterar först och främst den redan förut af
Kölliker yttrade åsigten af t det s. k. chorioideal-epithelet
oberoende af hela öfrige chorioidean, sjelfständigt för sig, bildas
af den primära ögonblåsans yttre blad, hvilket helt och hållet
transformeras dertill. Hos hönsembryoner märkas första
spåren till pigmentet vid slutet af fjerde och början af femte
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
