Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
tilltager under loppet af natten, på sätt som följande tabell
utvisar:
från kl. 5 till G e. m. 7.2 stjernfall fr. kl. 0—1 f. m. 10.7 stjernf.
„ 6— 7 „ 6.5 „ „ 1—2 „ 13.1 „
„ 7- 8 „ 7.0 „ „ 2-3 „ 16.8 „
„ 8— 9 „ 6.3 „ „ 3—4 „ 15.6 „
„ 9-10 „ 7.9 „ „ 4-5 „ 13.8 „
„ 10-11 „ 8.0 „ „ 5-6 „ 13.7 „
„ 11-12 „ 9.5 „ „ 6-7 13.0
Dessa tal äro medelvärden för alla månader af året;
endast den periodiska Augustisvärmen har vid deras beräkning
icke blifvit tagen i betraktande. De visa nu såsom ett
obestridligt faktum, att meteorernas antal är beroende af
lokaltiden: det växer jemt ända tills några timmar efter midnatt,
för att aftaga återigen mot solens uppgång. Denna
periodiska förändring är analog med temperaturvexlingen och man
kunde derföre förmoda, att meteorerna stå i relation med
några atmosferiska eller jordiska processer öfverhufvud.
Utom ofvannämnde lag för stjernfallens fördelning efter
timmarne, hafva ännu andra allmänna förhållanden kunnat
utredas. De hittills gjorda iakttagelserna hafva nemligen ledt
till kännedom af ett ganska betydligt antal såkallade
diver-genspunkter eller ^radiant points", enligt engelska
astronomers beteckningssätt. Heis, A. Herschel och Greg hafva
lyckats fixera emellan trettio och femtio sådana. De flesta
meteorer synas komma från någon af dessa punkter, hvaremot
de rent sporadiska äro mycket mindre till antalet.
Diver-genspunkterna äro fördelade öfver hela himmeln, utan att
någon regel för deras läge har kunnat uppställas.
Föreställa vi oss nu jorden såsom stillastående, samt en
svärm af meteorer passerande förbi jorden, så inser man lätt
att den förut omnämnda variationen efter timmarne i sådant
fall förblir oförklarlig, men förhållandet blir genast
annorlunda, så snart vi fästa afseende uppå jordens rörelse kring
solen. Till följe af jordens nära nog kretsformiga bana gör
tangenten till jordbanan alltid en vinkel af omkring 90
grader med jordens radius vector och således befinner sig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
