Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
metern och desto mera närmar sig banan den paraboliska
formen; vid större hastighet vinkelrätt mot radius vektor skall
kometens bana blifva mer och mer cirkelformig. Nu visar
erfarenheten att kometerna endast i närheten af jorden blifva
synliga: vid någorlunda större distans från solen och jorden
undandraga de sig snart våra blickar. Men enligt nyss
framställda deduktion måste alla kometer, som nedstiga ända till
jordbanan, följa en parabolisk bana, såsom det verkligen är
fallet. Banornas aflånga form följer således omedelbart ur
denna kosmiska theori och deras oregelbundna läge bjuder
ej heller mera någon svårighet. Således föreställa vi oss
numera solsystemets område såsom uppfyldt af ett ganska stort
antal kometer, som röra sig i alla möjliga rigtningar och i
alla möjliga banor, men tillika observera vi, att endast ett
litet antal, nemligen de med mycket aflånga banor af kort
parameter uppnå vår synkrets. Detta för öfrigt icke nya
å-skådningssätt ger fullständig upplysning om kometbanornas
egendomliga beskaffenhet, i motsats till planetbanorna.
Yi gå nu att besvara frågan, till hvilkendera klass
meteorerna böra räknas. Man kan icke neka att astronomerna
hafva blifvit vana att tillskrifva dem en planetarisk natur.
Man har antagit, att meteorringar af mer eller mindre
cirkelformig figur omkretsa solen: genom att beröra eller korsa
jordbanan erbjuda dylika ringar fenomenet af periodiska
stjernfall, såsom Augusti- och November-fenomenet. Hvarenda af
de många radiationspunkter skulle då hafva sin motsvarande
ring och alla dessa ringar skulle vara oregelbundet fördelade
öfver himmeln. Den sistnämnda omständigheten strider emot
deras planetariska natur och derföre söka vi hellre
meteorernas ursprung utom solsystemet. Tänker man sig en svärm
eller ett moln af meteorer, som genom solens rörelse
inträder uti vår attraktionssfer, så kommer detsamma, enligt hvad
förut blifvit anfördt, att föras till trakterna af jordbanan, i den
händelsen att den till radius vektor vinkelräta rörelsen i
början har varit ringa, och beskrifver således en i det
närmaste parabolisk bana. Är deremot banan mera cirkelformig,
kommer ett sådant moln aldrig att blifva synligt för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
