Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get tagit in mycket vatten, hade det varit hans pligt
att låta några bland besättningen arbeta vid
pumparne. I dess ställe sammankallade han hela
besättningen, talade föraktligt om den obekante kaptenen,
som ingen förut känt och som endast ville deras
förderf, samt förklarade att fartyget knappast skulle
hålla sig flytande några timmar till. Han föreslog
att man på barkassen skulle lemna fartyget och
uppsöka land, som måste finnas på mindre än fyrtio
sjömils afstånd. Besättningen var nog feg att ingå på
dessa ondskefulla planer, och nu nedfirades barkassen,
försågs med dricksvatten och nödig proviant och
rustades till affärd. Hvar och en kom släpande med
sina tillhörigheter. Äfven damerna uppmanades att
lemna fartyget.
Fru Wyllys skyndade i sin ångest till kaptenen
för att väcka honom och underrätta honom om hvad
som försiggick.
Förskräckt sprang Wilder på fördäck.
»Hvad står på?» frågade han med torndönsstämma
de församlade matroserna.
»Vi lemna fartyget, innan det ohjelpligt går
under», lydde det enstämmiga svaret.
»Alltså myteri, uselt, fegt myteri?» skrek Wilder.
»Räddning för oss! — Binden missdådaren!»
utropade den råe styrmannen.
Genast sprungo några matroser fram för att
binda kaptenen.
»Tillbaka!» utropade denne och drog sin dolkknif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
