Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Faren, hvart ni vilja, men må ingen drista sig att
bära hand på mig.»
Nu måste Wilder åse, hur hans folk lemnade
fartyget, men förhålla sig stilla för att icke reta de
vilseledde till nya våldsgerningar. Damerna följde
likväl icke matroserna, utan anförtrodde sitt öde åt
kaptenen. Men äfven denne nödgades snart lemna
fartyget och gick jemte damerna om bord på en båt,
som han lyckades nedfira. I denna båt tillbragte de
två dygn, tills slutligen på morgonen tredje dagen
ett segel blef synligt. Strax derpå ljöd den dofva
knallen från en kanon. Man hade om bord på
seglaren sett dem och ändrade nu kurs och höll rätt
ned på dem. Båten rodde äfven i riktning mot
fartyget — och Wilders aning, att det var Den röde
fribytarens fartyg, han såg framför sig, visade sig
sann. På däck såg kan en lätt smidig gestalt utdela
nödiga befallninger åt ett hundratal matroser.
Läsaren gissar lätt, hvem kaptenen var.
De skeppsbrutne fördes om bord; båten
öfverlemnade man, emedan den ej behöfdes, åt
vågornas lek.
På »Pilen», såsom fartyget hette, gaf de
skeppsbrutnes ankomst orsak till åtskilliga anordningar.
Kaptenen afstod åt damerna sin egen, beqvämt och
praktfullt inredda kajuta och lemnade Wilder
kommandot såsom förste styrman, tolkande sin
tacksamhet, för det han ditfört damerna; han hoppades
nemligen på en rik lösepenning. Hur förvånades icke
damerna, då de sågo sin gunstling omgifven af två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>