Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Wyltys gaf till ett högljudt skri. »Hur har
negern kommit öfver halsbandet?» utropade hon som
en vansinnig. »Neptun, vår trogne hund, bar det
och togs med om bord, då man skulle föra mitt
enda barn till mig i Newport. O, låt Fid tala!» bad
fru Wyllys fribytaren, som stod der kall och lugn.
»Ty, ser ni», berättade hon i flygande fart, »jag var
i Newport på besök hos min dödssjuke fader, då
kriget utbröt. Min man, den berömde amiral Paul
Wyllys skulle öfvertaga befälet öfver flottan och
skickade mig vårt barn med dess sköterska jemte
hunden. På en och samma dag erhöll jag de båda
jobsposterna, att min make stupat i striden och att
skeppet »Höken», som skulle tillföra mig mitt barn,
gått under. Nu ha de båda männen, som det visar
sig, funnit hundens halsband. Låt honom berätta,
låt Fid berätta!»
Fid hade redan med egna händer lösgjort sig
från den hotande snaran och stod i afvaktande
hållning framför fru Wyllys.
»Halsbandet bars af hunden, som var hos
neg-rinnan med barnet», började Fid. »Vi funno dem
alla tre på ett öfvergifvet, nästan alldeles förstördt
fartyg och upptogo dem i vår båt. Barnsköterskan
dog ännu samma dag, hundens kött fick i vår stora
nöd bli föda åt den lille, och den lille — ja3 han
står der och är den tappre Henry Areh.»
Fru Wyllys drömde redan vid den trogne
matrosens första ord om den lycka, som nu kom henne
till del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
