Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mitt barn!» utropade hon högljudt snyftande
och slöt den unge mannen kärleksfullt till sitt bröst.
Derpå vände hon sig till Den röde fribytaren,
kastade sig ned för honom och utropade, vändande sig
till honom och hans folk: »En mor kryper i stoftet
för er och bönfaller om nåd för sitt återfunna barn.
O, gifven mig mitt barn! mitt barn!»
En högtidlig tystnad rådde. Tveksamma
betraktade de råa fribytarne hvarandra, och till och med
i deras hårda drag lästes en smula medlidande.
Likväl skulle kanhända hämdkänslan haft dåliga
följder, hade icke en man, hvars befallningar ännu
aldrig förblifvit obeaktade, plötsligt trädt i deras
midt. Med en stolt åtbörd utropade han:
»Skingren er! Ni veta, att jag älskar rättvisan.
I morgon skola ni få veta min vilja.»
Under natten arbetades flitigt på båda fartygen.
Då morgonen inbröt voro alla spår efter striden
utplånade, och fredligt seglade »Pilen» och »Delfin»
mot land.
Det var vid niotiden på morgonen, då kapten
Heidegger genom kanonskott tillkallade en af de
många kryssande kustfararne, hvarpå han
sammanmankallade sin besättning på fördäck och tilltalade
dem på följande sätt:
»Under många år har ett gemensamt öde
förenat oss. Länge lydde vi en och samma lag. Ni
kunna icke beskylla mig för någon orättvisa, sorg
och glädje har jag delat ärligt med eder. Men vår
sammanvaro var frivillig. Från och med i dag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>