Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det yttre rummet. Af mitt rop uppväcktes
Lapparna och rusade efter mig, menande
rummet vara i brand. Alla torkade vi våra
ögon för att kunna se, och kommo snart saken
på spåren. Tuisko, ömtåligare för mygg
de andra, hade om aftonen med hö
tillstoppat skorstens pipan ofvan taket, ty intet spjell
fans i byggnaden, och samlat en mängd
björkstickor och svampar samt tändt eld på en del
af dem. De öfriga hade han lagdt på
spiselhällen, för att späda på och under hela
natten till myggens fördrifvande underhålla en
jemn rök. Men sedan han somnat, hade
elden spritt sig i dem alla, och då röken från
begge rummen hade utgång genom samma
skorsten fylldes de båda deraf, emedan
skorstenspipan blifvit fasttäppt. Jag trängde mig in
uti en på backen befintlig höstack och sof en
stund. Men äfventyret roade Lapparna så
mycket, att de hvarken sjelfva insomnade eller
tilläto Tuisko komma till sömn, och ehuru de
för att icke störa mig höllo sig aflägsna,
väcktes jag dock af deras skratt. Solen
genomstrålade nu tallarnas kronor, och vi begåfvo oss
på resan utan vidare traktering än hvad
Jorbejawrres vatten erbjöd och anlände till Matts
Mattsson Aikios vinterställe. Äfven här var
öde och tomt; inga andra rum funnos än en
Kåta, hvilken var svart, låg och smutsig som
vanligt. Här inträngde mitt folk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
