Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antände, midt i kåtan, der eldstaden låg, gamla
ruttna stubbar för myggen, samt funno sig
väl i röken, jag deremot valde att vistas i fria
luften. Det tunga lynne, den mjeltsjuka och
trumpenhet man finner hos Fiskarlappar i
allmänhet, tillhör icke nationen utan är mera en
följd af den ensamhet hvaruti de lefva.
Dessa karlar hade icke fört ett sådant enstaka lif,
utan sin mesta ungdoms tid plöjt ishafvets
vågor i sällskap med Norrmän och Ryssar samt
om vintrarna vandrat från den ena
Renlappens koja till den andra; hos dem märktes
derföre både glädje och munterhet. Äfven
här hade de uppvädrat par stycken siknät och
utlade dem, ett stycke från kåtan, omkring
mynningen af en bäck, gingo upp åt bäcken
och slogo med störar i vattnet, hvarigenom de
skrämde all fisk ut mot träsket. De smärre
gingo väl igenom näten. men 15 à 20 Harrar
och par Rödingar fastnade i dem och skänkte
oss god middag. Solhettan var stark och man
beslöt att hvila på maten samt afbida svalare
resväder. Äfven här fingo Lapparna förlusta
sig öfver en olycka som vederfors vår Tuisko.
Besvärad af värme hade han klädt sig så tunnt
som möjligt och insomnat, hvarefter han icke
vaknade förrän han af myggen var så illa
biten, att han blef öfverhöljd med små
bulnader samt var i en efter deras tycke gruflig
vånda. Ju större hans ångest och oro var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
