Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledde hvar och en sin kunds ren uppför backen.
Med pomp och ståt, åtföljda af en skara
menniskor, hemtades sålunda Renlapparne till sina
värdars stugor. Den som mest firades var
Olof Aslaksson, en Norsk Lappe. En yngling
vid namn Saijets, i sin snöhvita kolt den
vackraste Enarelappe jag sett, och af den här
högst ovanliga längd af tre alnar, mycket
smärt och med ett rödt bälte hårdt tilldraget
kring lifvet, ledde stolt den gamles
tättbehornade ren, medan gubben prydligt satt med
sin stora och yfviga björnskinns-krage i den
med skälskinn beklädda pulkan, efter hvilken
gick, utom flera andra, ynglingens gamla far.
När den aktade gästen var kommen utanför
stugan som tillhörde Saijets, upphjelptes han
ur sitt åkdon af sina båda värdar, slöt till
helsning sin arm kring den äldre Saijets hals
och förde sitt kindben mot hans. Olof
Aslaksson var näst Peder Panne den rikaste
Lappe, man kände, och sades äga mellan 6 och 7
tusende renar, samt var dessutom en frikostig
och gudfruktig man. Sammaledes emottogos,
ehuru med mindre pomp och beledsagade af
en icke så talrik folkskara, Nils Josephsson
Wuslabba och Nils Olofsson Perke, de rikaste
och mest ansedda Renlappar i Utsjoki; men
då en nog rik Renlappe Joseph Aslaksson
Pojni ifrån Utsjoki med sin stora björnskinns
krage, sitt silfverbälte och sina prålande åkdon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
