Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framkörde, utan att fästa någons
uppmärksamhet, och märkte att jag kastade mina blickar
på honom, ropte han: ”pojkar, kommen och
tagen mot min ren!” Efter något betänkande
tog då en hans körren och ledde den framför
sin stuga. Då jag frågade om orsaken till ett
sådant förfarande mot Pojni, blef svaret: ”han
är ingen bra karl och dessutom nisk.” Så var
ock fallet. Medan jag betraktade allt detta,
kom en hel hop menniskor körande upp för
backen, först unga karlar en del i mörka och
en del i hvita renskinnspelsar, derefter
qvinnor. De voro eljest lika klädda som karlarne,
men hade stora klädeskragor, röda, blåa eller
gröna, med flerfärgade bårder kring kanterna.
Broderade voro bältena på deras renar,
broderadt bandet, på hvilket renklåckan hängde.
Bjellrorne voro knappt synliga mellan toffsar,
som omgåfvo grimman, på hvilken den af
skinn flätade tömmen hängde. På denna
skara fäste de äldre bland Enareboerne ingen
uppmärksamhet, utan tycktes liksom förarga
sig öfver denna lux doch fåfänga, de unga
åter, särdeles de, hvilka längre tid vistats vid
Ishafvet bland Norrmän och Ryssar på fiske
och tyckte sig veta mera, syntes bedömma
hvilken af dem smakfullast utstyrt sig och sin
ren. De nyss anlände voro rika Renlappars
barn. Ibland dem var en Cadja (Carin),
dotter till ofvannämnde Olof Aslaksson, i allas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
