Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
svinga sig mot rymden, draga bort öfver höjder och
dalar som skimrande skyar, bort mot söder.
De vända åter inom kort, men nu i synlig- gestalt.
Se — sky efter sky, skara efter skara kommer dragande
sunnanfrån. De sväfva fram öfver lekarens hufvud —
han står eu i en hage på sluttningen af Lekombärget
och ser mot himmelen och spelar, spelar. Några susa
förbi, än längre mot norr; de se honom ej, men de
höra honom och ropa en hälsning i flykten. Andra
stanna, kretsa i luften öfver honom, siå ned i kronorna
runt omkring.
Och hör, hör — ett rägn af drillar haglar i klara
droppar ur rymdens fulla, varma sköte, och en hand
full kvitterpärlor trillar fram ur var ljusgrön björk
krona och vart dunkelt gransnår.
Det är lif det här, du gamle döddansare 1 Det är
en jätteorkäster, vilken som bäst är i färd med att
stämma; han, den osynlige, är anföraren. Det är
alla möjliga toner och klanger och instrumenter; men
här skrika de ej mot varann och skära ej sönder
varann — det är ju innerst och egentligen bara en
enda melodi, ett enda instrument — här är välklang,
här är samklang, här är frid och fröjd och harmoni!
Kuck-ku, här blåser göken klarinätt, nickar med
lmfvudet och slår takten med stjärten. Och gökhonan
nalkas och svarar plitt, plittl
Tju-tu, här blåser taltrasten flöjt för sin maka i
en gran och lärkan piccola för sin högt i skyn —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
