Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per flyg till fasornas land, av Hans Bertram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner, måste få kroppsvärme för att kunna kämpa vidare mot
storm och natt.
Försiktigt går jag lägre, för att stöta igenom molnen neråt.
Jag vill hoppas att nedre molnranden inte ligger tätt över sjön,
ty under molnen är det alldeles mörkt, eftersom varken måne
eller stjärnhimmel skina igenom. Flygmaskinen kastas vilt hit
och dit. En stark vind blåser från okänd riktning. Utan att se
stjärnorna eller vattenytan kunna vi inte bedöma maskinens
avdrift, kunna vi inte veta vindriktningen. Men det skall jag
inte bekymra mig om nu. Jag måste uppbjuda hela min styrka
för att hålla maskinen i rätt kurs till morgongryningen, måste
alltjämt lyda blindflygningsinstrumenten.
1,000 m., 500, 400, 300 m. Molnen gå ända ner till havsytan.
Lägre kunna vi inte gå, då jag inte vet, om vår höj dmätare
stämmer så noga. Lufttrycket kan just nu vara helt annat här
i jämförelse mled höjdmätarens inställning i går kväll. Kanske
flyga vi i själva verket blott på ett par meters höjd över det
becksvarta havet. Men först och främst är det ju viktigt, att
vi ’kunna röra våra lemmar igen. Girigt följa ögonen klockans
långsamma gång. 5.20 skall daggryningen inträda, skall denna
strid ta slut. Vi dela arbetet under flygningen. Klausmann
håller kompasskursen. Jag själv flyger vidare efter
instrumenten.
Ett hemskt ögonblick vid tretiden. Vi äro uttröttade.
Motorns entoniga dån verkar som en vaggsång. Båda äro vi ett
ögonblick nära att slumra in. Ett hastigt uppvaknande, när
flygmaskinen stegrar sig. Om maskinen skulle rutscha över
på vingen skulle det på denna höjd betyda slutet, på ett par
ögonblick skulle vi vara krossade mot vattenytan, innan vi
hade hunnit få maskinen på nytt i vår hand.
Kampen mlot sömnen är nästan svårare än kampen mot
mörker och storm. Mina läppar äro redan sårade av att jag bitit
så hårt i dem. Man får gång på gång stötar och nyp — och
tiden går vidare i långsam snigelfart. Vilka tankar korsa min
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
