Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per flyg till fasornas land, av Hans Bertram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärna denna stund? Det är farligt att följa sina tankar, ty de
föra mig bort från verkligheten, försätta mig i ett slags
drömtillstånd, — det är som en hypnotisk sömn.
Mot femtiden verkar mörkret i öster vara mindre djupt än
i väster. Det är säkert inbillning, men denna inbillning väcker
mig. Nu dröjer det bara några minuter, innan gryningen
kommer, sedan är det inte lång tid, innan solen dyker upp ur havet.
Jag tror, att vi båda aldrig ha hälsat solen med sådan
tacksamhet som denna morgon.
5.20 är det ljust nog för att se havet. Nu märka vi, att vi i
själva verket ha flugit på knappt 50 meters höjd över ett
upprört hav, ett hav, på vilket varje landning skulle varit omöjlig,
på vilket maskinen skulle ha slagits sönder vid landningen.
Natten är förbi. Det känns som en pånyttfödelse. Eh fast
handtryckning till kamraten. Jag har tid nu att gå in i hytten
och överlåta styrspaken åt Klausmann. Det viktigaste är att
fastställa var vi befinna oss. Vid första dagsljuset uppfattade
jag en stark sydostvind. Uinder nattens flygning kunde jag
inte veta vindriktningen, dock förmodar jag, att samma vind
blåste hela natten, att vi alltså måste vara norr öm vår
kurslinje.
För att motverka den starka sydosten håller jag 20 grader
sydligare. Vi måste i vilket ögonblick som helst se land.
Molnbankarna i fjärran se ut som den efterlängtade kusten, men
det är alltjämt synvillor. Tiden går.
Kl. 6 — 6.30 — fortfarande intet land. Bensinförrådet
kommer att ta slut omkring kl. 7,20. En landning på det vilda
havet skulle utan vidare betyda slutet för maskinen.
Vi få bara inte bli nervösa, — bara lugn, lugn! Vår goda
kikare går från hand till hand, omväxlande söka vi
omsorgsfullt vid horisonten framför oss en strimma av kust.
Klockan blir 6,35, — 6,40 —, ännu ingenting! Om vi inte
se land inom de närmaste minuterna, skall vår bensin inte
räcka så att vi skola nå Australien.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
