Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per flyg till fasornas land, av Hans Bertram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mycket nöje i känguruernas land!»
Men dessa djur måste dock leva på något sätt. Spår av
fuktighet måste bestämt finnas någonstans mellan skuggiga
klippor, där solen inte kan komma allt att avdunsta. Men vi äro
inga naturmänniskor, vi ha inte förmåga att leva i vildmarken,
att med hjälp av något spårsinne finna vårt uppehälle.
När man utan framgång söker efter vatten, blir ens törst
allt starkare, hungern försvinner, man längtar bara efter något
att fukta läppar och gom med. Det är brännande hett. Därtill
en salthaltig havsluft. Vi måste få något att dricka!
»Låt oss försöka vårt kylarvatten!»
Tillbaka till flygmaskinen. En bägare fylles med det oljiga,
orenade vattnet från kylaren. Efter första klunken spotta vi ut
soppan. Ännu äro vi inte tillräckligt törstiga. Som
kulturmänniskor äro vi fortfarande känsliga för smuts.
»Vi måste skynda oss allt vad vi kunna för att finna
människor, som kunna ge oss vatten och mat. Vi måste springa
längs kusten, så länge vi orka.»
Dessa första dagar efter nödlandningen tänkte vi, att
människokroppen endast ett par dagar kan vara utan föda. Vi
känna stor ängslan för att inte utnyttja dessa dagar till fullo
Utan vidare överläggning — våra nerver hade blivit för hårt
spända de sista 24 timmarna — packa vi ihop en säck med det
nödvändigaste, förankra i stor brådska maskinen, smörja
motorn, täcka över förarsitsen och lämna vår goda »Atlantis»
nästan i språngmarsch. Vi ha i vår överspändhet fått för oss,
att vi i natt och nästa dag böra marschera tillbaka längs kusten
mot öster, tillbaka till infödingen, som vi hade träffat efter
vår första landning på Australien mark. Allt rör sig kring
den tanken, att denna människa måste ha vatten, det enda som
vi för närvarande vilja ha.
Långt ha vi inte hunnit denna kväll. Efter 200 till 300 m.
stå vi vid en djupt in i landet inskjutande vik, Att gå runt den
skulle ta timlmar i anspråk. Vattnet är synbarligen inte djupt,
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
