Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per flyg till fasornas land, av Hans Bertram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafter att krypa ut ur hålan för att dricka ur vattenpussarna,
som regnet har lämnat kvar. Vi ha inte längre krafter att
lämna vår dom. Kroppen är död.
Vedförrådet skall räcka för ett par dagar till. Vi skola låta
elden brinna dag och natt, skola inte sova denna tid. Varje
minut dessa sista dagar vilja vi vara vakna, uppleva varje
ögonblick. När det sista vedstycket skall vara uppbränt, när
elden slocknar, då skola också vi gå till ro, skola somna in i
en lång, djup sömn.
Det är obeskrivligt underbart. Söderhavets klara stjärnenatt.
Hav och kust äro belysta av månljuset. Sedan märker man ett
rödaktigt sken i öster, först svagt och suddigt, sedan
brinnande rött, och nu komma de första solstrålarna. Triumferande
stiger den uppgående solens röda klot upp ur vattnet, sedan
glittrar det vida havet i tusen färger. — Världen är så vacker!
Vi kunna från vår bädd på solens lopp följa hela dagen, suga
i oss varje solstråle.
Klausmanns nerver äro dessa dagar fullkomligt lugna. Han
berättar för mig om sitt liv. Dessa stunder bli vi bröder.
Vi ligga nu andra dagen i vår håla. Den 37 :de dagen i
Australien. Elden skall brinna tre dagar till. Vi känna stor mattighet,
men vi vilja inte sova, inte ännu, så länge elden brinner. Sedan,
efter några dagar, skola vi bliva så trötta, att ögonen skola
falla igen på oss utan att vi skulle kunna göra det ringaste
mostånd.
Australiens karta har jag lagt ifrån mig, vi behöva inte veta
längre var! Wyndham, var räddningen är. Vi behöva inte längre
vänta på denna räddning, ha funnit oss i vårt öde, äro gränslöst
till freds. Oavbrutet dåna därborta vid Kap Bemier
bränningarna, oavbrutet låter ekot som klockklang i vår håla. Denna
klockklang skall aldrig gå ur mitt öra. För återstoden av mitt
liv är denna klang outplånlig i mig.
Omsorgsfullt gör jag dagligen anteckningar, för dagboken
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
