- Project Runeberg -  Flygäventyr från hela världen /
37

(1947) [MARC] [MARC] - Tema: Aviation
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per flyg till fasornas land, av Hans Bertram

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vidare. Den 38:0 dagen ha vi t. o. mi. krafter att ta ett foto
på oss. Det skall bli vår sista hälsning till M’or.

’Nästa natt far ett fartyg förbi oss inte långt från kusten.
Ängarens lanternor berätta oss om livet, om en annan,
främmande värld. Oss bekymrar det inte längre, för oss är den
världen förlorad.

39 :e dagen. För ett par timmar finns det ännu ved kvar. I
kväll skall elden slockna. Sedan skola vi sova. Tankarna irra.
Det är svårt att skriva de sista orden i dagboken. Sedan sätter
jag punkt efter sista satsen, lägger bladen i bröstfickan. Solen
går ner. — Tydligt ser jag i det röda skenet därborta i väster
hembygden. — Ett par gånger flammar elden upp, sedan
slocknar den. — Med slutna ögon bedja vi Fader Vår, ord för
ord. — Och klockorna ljuda i vår dom. —

Räddningen.

Vem ropar på miig? Vem är det som väcker mig? Jag skulle
verkligen vilja sova, en lång, djup sömn.

Det är Klausmann. Han är vaken igen. Varför det? Varför
ropar han mig tillbaka till verkligheten? Jag hade utstått den
sista prövningen, hade somnat in, för att inte vakna mera. Nu
bli mlina tankar åter klara, alltför klara, allt står än en gång
upp för mig i all sin ohyggliga nakna sanning.

Här ligger vi kraftlösa i en håla vid Kap Bernier på
Australiens nordvästkust, här ligga vi, ur stånd att röra oss.

Herre Gud, — varför? Vi äro unga, bara 26 år har jag levt.
40 dagar ha vi kunnat kämpa mot vansinnet, mot döden. Hur
länge till? Varför? Varför Jag vet, var livet är någonstans,
närmaste stad. Men vi äro dömda att ligga här, overksamma
kraftlösa, bara väntande på det ögonblick, då hjärtat skall
upphöra att förse denna döda kropp med blod. — Och Mor
väntar.

I går hade allt varit så bra. Tankarna hade irrat hit och dit.

31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 26 19:11:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flygaven/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free