Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per flyg till fasornas land, av Hans Bertram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade lugnt somnat in i den sista sömnen. Det var så
underbart smärtfritt. Och nu är jag åter vaken igen. Vaken är
hjärnan, hlicken lever, irrar över de döda klipporna vid kusten,
söker solen, livet.
Där borta går solen upp. Så underbart det oändliga havet
glänser i de gyllena strålarna. — Herre Gud, livet, skänk mig
livet åter!
Och ögat stirrar in i solen som går upp därborta över
klipporna vid Kap Bernier. — Och på denna ’klippa står i
solskenet en människa!––––––
En människa står därborta vid udden! — Livet står
därborta, bara på loo m. avstånd från oss! —
Är jag vansinnig? Nej, nej, silhuetten rör sig, hoppar över
klipporna vid stranden, söker något, och jag behöver bara
skrika till, — och jag ligger där stirrande, ur stånd att röra
mig, ur stånd att ropa. Endast med yttersta möda kan jag
lyfta handen och peka dit.
Klausmann ser min rörelse och reser sig upp, — och sedan
hör jag ett skri, ett skri soni aldrig skall gå ur mitt öra. All
fasa från den oändliga tiden av vår kamp för livet klingar i
detta omänskliga ljud. Hemskt är detta skri, men det bringar
oss räddningen. Blott ett par sekunder senare skulle
människan ha varit försvunnen utan att ha sett oss i hålan.
Skriet återljuder över klipporna — silhuetten därborta
rycker till, vänder sig om, ser oss, vinkar, springer i stora skutt
från klippa till klippa, — och nu står han vid ingången till vår
håla.
En man står vid ingången till vår håla och han har en fisk i
sin hand. Med en tafatt handrörelse ger denna man oss fisken,
— ger oss livet!–––––
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
