Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mattan, av Rickard Halliburton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuka, mitt huvud höll på att sprängas i den tunna luften, mitt
hjärta upphörde att slå av rädsla då jag tappade mitt tag om
den utspända linan och rutschade ned för ett 1,500 meter
högt bråddjup mot Schweiz — det vill säga så långt som repet
som var fäst vid mitt liv tillät.
Men jag hade kravlat mig vidare, nått toppen och sett
världen djupt inunder, som böjd i hyllning vid foten av denna
isbergstron.
Men det hade varit en dyrbar seger. Mitt ansikte var
frost-skadat, mina fotleder rådbråkade och sitsen på mina byxor
utsliten.
Nu skulle jag få min hämnd.
Från det ögonblick vi flögo söderut igen från Paris,
började jag smida mina ränker mot Matterhorn. Fyratusen
femhundra meter högt var det, eller hur? Min Flygande Matta
kunde nå högre. Runt om det låg en bank av dimma och moln,
eller hur? Vi kunde gå över den eller runt den, efter behag.
Föregående gång hade jag bara haft otränade ben och lungor,
som voro vana vid luften på samma nivå som havet, att kämpa
med. Nu hade jag hundratjugufem vingade hästar, som kunde
draga min scharlakansröda Matta genom Alpernas åskväder
och jag hade Moyes obevekliga grepp om tyglarna.
I Genève omgjordade vi oss för slaget. Sedan flögo vi över
sjön — över Lausanne — Montreux — över Castle de Chillon
— in i de skyhöga befästningarnas käftar. Rhönedalen krympte,
samman 3,200 meter under oss, floden blev till en smal strimma
inbäddad mellan de oerhörda, glittrande Alperna, ödsliga
molnflockar strövade under oss. Mont Blanc, fem mil borta, tycktes
sträva högre än himlen i sin bländvita prakt.
Hur olika dessa berg togo sig ut från luften. Vid mitt förra
besök hade utsikt efter utsikt uppenbarat sig, vacker, och var
och en bildade ett helt. Nu rullade hela Schweiz förbi under
oss, växlande, tornande upp sig, gömmande och sänkande sig.
Flygningens under, som jag blivit så van vid, grep mig igen.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
