Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mattan, av Rickard Halliburton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flyga! Ja, det var ett under! I ena ögonblicket vidrörde vår
Matta nästan en glittrande bergstopp. I nästa rusade hela
jorden undan och bara avgrund, bottenlös oändlig avgrund gapade
glupskt inunder. Än skymde molnen vår sikt, än strålade solen
på glaciärema med ett bländande dallrande sken.
Vfad var det för en företeelse där djupt under mig? Säkert
inte den jord på vilken jag levde, utan någon underlig,
namnlös, frusen stjärna. Jag tillhörde den inte, jag hade aldrig sett
den förut. Djupt nere på dalens botten kunde man se små
hus, bebodda av små kryp. Men det hela tog sig blott och bart
ut som en samling små prickar. Deras existens var utan all
betydelse. Deras liv, deras död, deras lycka och olycka, deras
arbete och deras krig, allt reducerades till en ren obetydlighet
i jämförelse med dessa fruktansvärda isspetsar. Vid flera
tillfällen under denna färd över en kontinents högsta tinnar kände
jag mig lika lösryckt från jorden som från månen. De tycktes
båda lika avlägsna.
Kapten Stephens gjorde plötsligt en skarp högersväng med
vår Matta. Vi hade nått en av Rhönes bifloder. Här kom
dimman ned som en vredgad ocean och fyllde till hälften vår
dalgång, men de väldiga resarna runt omkring visade oss
fortfarande vägen.
Närmare och närmare kommo deras toppar, vita som berg
vid polen. Ovanför dem var himlen så mörkblå att den nästan
tycktes svart. Under denna indigoblå dom blixtrade Den
Flygande Mattan framåt genom en flod av ljus över det taggiga
havet av isberg, scharlakansröd och svart och med vingar och
stjärt av klaraste guld.
Den smalaste passagen mellan dalens käftar låg nu framför
oss, bevakad till höger av det ojämförliga Weisshorn och till
vänster av Doms tinnar. Vi störtade oss rakt emellan dem med
full fart, rädda att dessa odjur till alper skulle slå ihop över
den gapande rännan och tillintetgöra vår eldfågel innan den
hunnit förbi.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
