Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mattan, av Rickard Halliburton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss i det vita upprörda havet och alla voro de mer eller mindre
lika. Deras välbekanta utseende voro så förändrade från denna
höjd att vi inte längre kunde skilja min gamla fiende från ett
dussin andra.
Det verkade helt fantastiskt. För bara ett ögonblick sedan
hade den mäktiga toppen höjt sig framför oss, klar och
utmanande — och nu kunde vi inte ens hitta den.
Vi anlitade våra kartor.
»Den där borde det vara», ansåg Moye och pekade åt sidan.
Löjligt! — Det var ju en alldeles främmande spets. Som
om jag inte skulle kunna känna igen mitt berg. Hade jag
kanske inte suttit länge nog på dess topp.
»Den där är det», påstod jag, fast själv inte alldeles säker
på saken, och visade Mioye på en topp vars tvärbranta och
vilda massiv verkade välbekant.
Dess spetsar höjde sig fortfarande över oss. Vi stego till
fyratusensexhundra meter. Jag visste att det borde vara högre
än Matterhorns högsta topp. Men det var ändå inte högt nog,
ty vinden som var ursinnigt hård, uppfordrade oss att gå än
högre och längre bort utom räckhåll för dess förrädiska spets.
Ä, dessa vindar! Toppen stod nu beväpnad till tänderna.
Vjad var det egentligen för en djävulsk maskin, som dristade
sig att komma rytande helt trotsigt tätt över dess huvud,
bärande två män från jorden på sin rygg? Vindar! Anfall
dem! Förstör dem, tillintetgör dem, I vindar! Och vindarna
rusade emot oss med iskall andedräkt och en häftighet, som
nästan slungade oss ur våra säten.
Men Moye satt oförfärad vid rodret. Mitt under det värsta
stridsvimlet höjde vi oss ytterligare trehundra meter — nu
voro vi på femtusen meters höjd — gjorde en flygande start,
susade nedåt och svepte triumferande mitt över toppen av det
rasande berget.
Jag tittade ut över kanten och ansträngde mina ögon för att
känna igen något utmärkande drag hos toppen.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
