Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mattan, av Rickard Halliburton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kände inte igen någonting. Kanske var det inte
Matterhorn, då allt kom omkring. Kanske var det någon annan
förbryllande lika spets.
Jag vände mig om mot Moye, skakade på huvudet och
förbannade allt vad schweiziska alper hette.
Nu voro vi hopplöst förvirrade. Jag visste att Matterhorn
hade två ättestupor, som sträckte sig utefter dess norra och
östra sluttningar — men alla de övriga bergen tycktes ungefär
lika branta. Monte Rosa skulle ha kunnat föra oss på rätt spår
— men den var fullständigt dold under molnhavet.
Lyckligtvis stodo molnen inte stilla. De växlade, höjde och
sänkte sig, skymde några toppar här och avslöjade andra där,
fast dalarna voro hela tiden försvunna ur vår åsyn. Och varje
gång en ny tinne dök upp, jagades den av Den Flygande
Mattan, målmedvetnare och målmedvetnare, ilsknare och
ilsknare. Under denna bistra kurragömmalek flögo vi
förmodligen över ett och samma berg flera gånger.
På spetsen av en av topparna observerade vi två figurer, som
vilade på det översta blocket —■ som svarta prickar mot snön.
De vinkade livligt till oss och vi vinkade tillbaka. Hur
förvånade måste de inte ha blivit, då de efter att antagligen ha
till-bragt en dag ocn en natt med att streta upp till denna spets,
plötsligt fingo se vår gyllene och scharlakansröda Matta
komma ut ur det kalla, tomma intet och dyka ned för att taga
en titt på dem. Men om nu berget var Matterhorn eller Pikes
Peak, det hade vi inte en aning om. Vi cirklade på omkring
150 meter ovanför dem och kastade ned ett meddelande,
fast-gjort vid en skiftnyckel: »Var är Matterhorn?» Men vårt
försök misslyckades, budskapet förfelade klippan på trettio
meter när och studsade ned i avgrunden.
Vi togo ett fotografi av denna topp, liksom vi gjort med
ett dussin andra, och flögo vidare. Vi måste försöka komma
ut ur dessa alltmer olycksbådande moln. Vi tvungos att stiga
högre och högre allteftersom dimman klättrade efter oss. Hela
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
