Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En flygare berättar, av Iwan Smirnoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drack en kopp kaffe. Pistolen låg på sätet i förarhytten. När
jag kom tillbaka en halv timme senare, var den försvunnen.
Förmodligen hade en av soldaterna lagt beslag på den i den
övertygelsen att han hade mera användning för den än jag. I
vilket fall som helst måste saken rapporteras för eskaderchefen.
Till min stora häpnad blev han ursinnig, och hela eskadern fick
order att ställa upp framför hans tält. En efter en tillfrågades
vi om vi visste var revolvern blivit av.
Enär ingen kunde kasta något ljus över försvinnandet,
förblev historien ett mysterium. Revolvern var och förblev borta.
Och jag hade skäl att svära ve och förbannelse över tjuven,
ty jag fick icke endast en ordentlig uppsträckning utan blev
också degraderad till korpral.
Lyckligtvis bli sådana saker snart bortglömda i krigstider.
Några dagar senare utkämpade jag min första luftstrid.
Vi sutto i mässen och väntade på underrättelser från
huvudkvarteret angående eventuellt uppdykande fientliga
flygmaskiner, då telefonen i spanartältet ringde.
Det meddelades att de närmade sig våra linjer. Flera piloter
blevo kommenderade att gå upp, och jag darrade av iver att få
följa med. Då kom en hygglig kapten fram till mig och sade:
— Följ med bara! Vi ska ge dem så mycket de tål!
Det behövde han inte säga två gånger. Vi sprungo till våra
maskiner och inom några sekunder voro vi i luften på väg till
de främsta linjerna. Vad jag förbannade den långsamma
maskinen! Till och med när den fick full gas, tyckte jag att den
gick hopplöst sakta.
När vi äntligen fingo syn på de fientliga planen, flögo de på
ungefär 2000 meters höjd 7 å 8 km åt öster. De sågo ut som
små prickar mot den klarblå himlen.
Jag lade om rodret och rusade på dem. De voro tre, men två
av dem togo till harvärjan och försvunno västerut. Den tredje
skulle naturligtvis försöka hålla sig ovanför oss. Men jag drog
spaken bakåt, och strax stego vi brant uppåt. Tysken såg denna
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
