Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En flygare berättar, av Iwan Smirnoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårt liv. Vi måste alltså strida för vårt liv. Men det gjorde
ont att det måste vara någon annan som förlorade.
Vid vår återkomst till flygfältet låg ett telegram med
lyckönskningar från Kousakoff och väntade på mig. Det har alltid
varit en av mina käraste ägodelar.
Han anmälde också sin omedelbara återkomst, och jag for
och hämtade honom med bilen. För andra gången fick jag
känna hans kraftiga handslag.
— Gratulerar, Smirnoff! Eskadern är stolt över er. Hans
ögon glittrade. Denna seger betydde en hel del, ty
underrättelserna från fronten voro icke vidare gynnsamma de senaste
veckorna.
Så gick det till att jag återvann hans aktning, blev befordrad
till underlöjtnant och fick tillträde till officersmässen. Från den
dagen var Kousakoff mera som en god vän än en överordnad.
Den vänskapen tog icke sitt slut förrän han blev mördad under
revolutionen.
Posten måste iväg.
Plesman tvekade ett ögonblick och kastade en missmodig
blick på »Silvermåsen», maskinen som skulle skaffa oss
framgång och som var bolagets stolthet. Bakom honom stodo
mekanikerna fortfarande och dryftade möjligheterna av en snabb
reparation, men vi insågo alla att det var omöjligt att bli färdiga
i tid.
En man som Plesman, som förfogade över en outsinlig källa
av idéer, var inte den som lät sina planer gå om intet på det
viset.
Plötsligt vände han sig till en av flygplatsens verkmästare.
— Vilken linjemaskin är startklar? frågade han.
— Pelikanen, löd svaret.
— Hämta ut »Pelikanen» ur hangaren och låt föra över
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
