Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En flygare berättar, av Iwan Smirnoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
posten från »Silvermåsen» dit. Inom en halv timme skall den
bege sig av till Indien.
När Plesman sett att karlarna skyndade sig att utföra hans
order, vände han sig om och gick ut ur hangaren.
— Posten måste i väg, Smirnoff. Gör ert bästa att hinna
fram till jul!
— Det lovar jag.
Nu först kunde jag glädja mig åt färden. »Pelikanen» var
jag hemmastadd med, och under det jag belåtet lyssnade till
ljudet av dess motorer medan de kördes varma, var jag
egentligen ganska glad att »Silvermåsen» var ur räkningen.
»Pelikanen» kunde visserligen inte göra mer än 190 km i timmen,
men motorerna gingo som ett urverk, och det fanns inga
motorer som passade bättre till dessa maskiner. »Pelikanen»
användes regelbundet på Amsterdam-Batavialinjen, och den var min
favoritmaskin.
En stor människomassa stod i spänd väntan, när vi kommo
ut från flygplatsens stationsbyggnad, och man undrade vad som
stod på. Jag talade om för min fru vad som hänt.
— Vad jag är glad! sade hon glatt. Hon visste vad jag tänkte
om saken.
En halv timme senare rullade »Pelikanen» ut, allt var klart.
Jag var överlycklig, ty nu var jag säker på att flygningen skulle
lyckas.
Mina kamrater som skulle följa med på färden gingo först
in i hytten; andre piloten Soer, telegrafisten Van Beukering
och mekanikern Grosfeld. Det var den bästa besättning man
kunde önska. Alla visste vad de hade att göra, och de voro icke
endast utmärkta fackmän utan också trevliga reskamrater.
Grosfeld gjorde det bekvämt åt sig i hytten, han ville
tydligen skaffa sig en liten reserv av sömn, eftersom han inte hade
något att göra före första landningen. När vi slutade, skulle
han börja. På den lilla trappan som stod invid maskinen vände
jag mig om och viftade åt människohavet. Jublet överröstade
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
