- Project Runeberg -  Flygäventyr från hela världen /
90

(1947) [MARC] [MARC] - Tema: Aviation
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En flygare berättar, av Iwan Smirnoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

raturen 30 grader under noll, och kölden var så intensiv, att
värmeapparaten i hytten knappast gav någon värme alls.
Lyckligtvis hade vi ett par filtar, som skyddade en smula mot kölden,
men det oaktat var det omöjligt för Soer och mig att föra
maskinen mer än tio minuter i taget. Vi bokstavligen förfröso,
och när de tio minuterna gått, reste vi oss och vacklade ir
i hytten för att tina upp.

När jag kom in, kunde jag icke låta bli att skratta åt vår
mekaniker, Grosfeld. Han är liten till växten och låg hoprullad
som ett nystan mellan kaminen och en av stolarna, medan en
vällustig snarkning steg upp ur hans innandömen. Jag
avundades honom men hyste dess mera medlidande med Van
Beu-kering, ^om icke blev avlöst utan måste stanna på sin post hela
tiden.

Han försökte taga in flera sändarstationer utan resultat.
Varken grekiska eller italienska stationer gåvo ord eller tecken ifrån
sig vid hans anropssignaler. Jag antar att de redan hade slutat
sända, och de hade säkert inte en aning om att vi voro på väg
till Aten. Vi hade flugit i fem timmar, när vi sågo en
välkommen strimma av ljus i öster. Dagningen. Ingen dag hälsades
med större glädje. Genom molnen sågo vi flera bergstoppar.
Jag försökte orientera mig, men topparna voro mig till ingen
nytta. Radio telegraf isten var inte heller i stånd att hjälpa mig,
när han inte fick något svar på sina anrop, och vi kunde alltså
inte fastställa var vi befuno oss. Om vi skulle räkna efter
flygtiden, borde vi vara någonstans i Grekland, och om vi
orienterade oss efter bergen, måste vi vara väster om Korintiska
viken. När det ljusnade, uppfångade vi då och då en skymt
av marken under oss, men landskapet var mig fullständigt
främmande.

.Efter långvarigt sökande kommo vi underfund med att vi
voro någonstädes mellan Saloniki och Istanbul. Det visade sig
att vi hade haft starka sydvästliga vindar, att vi drivit norrut
®ch att vi tillryggalagt 1600 km på fem timmar. Vi kunde helt

90

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 26 19:11:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flygaven/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free