Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En flygare berättar, av Iwan Smirnoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om att jag gjorde det enda rätta. Fastän jag naturligtvis var
angelägen att göra färden på rekordtid, hade det varit
fullkomligt galet att fortsätta genast, när min intuition varnade
mig.
Jag kunde emellertid inte sova under de timmar som voro
avsedda till sömn, ty minnet av vår misslyckade start spökade
fortfarande i min hjärna. Flera timmar före soluppgången steg
jag upp och klädde mig och gick sedan till hangaren för att se
vad Grosfeld hade för sig.
— Är allting klart? frågade jag den svarta gestalten, som
stod lutad över motorn.
—Finfint, grinade han. Den är prima, den här. Men jag är
glad att jag gått över den, för det var ett par småsaker som
behövde ses till.
— Det är ett avskyvärt väder, sade jag. Men vi måste igenom.
Och det var avskyvärt. Det regnade småsten, och när vi
lämnade flygplatsen, kämpade vi oss fram genom mörka, lågt
liggande moln. Jag steg allt högre för att försöka komma ut
ur dem. På 1800 meter fanns det intet spår av öppning, och
vi flögo som mot en svart mur. Regnet övergick till tätt
snöfall. Vi kunde inte se någonting. Vid ljussken kunde jag se att
det höll på att bildas is på vingens främre del. Den farligaste
isbildningen, som oftast åstadkommer olyckor, förekommer vid
en temperatur som ligger mellan noll och sex grader, och jag
försökte så fort som möjligt komma högre upp. Jag kunde nätt
och jämnt se termometern utanför, och när den visade på tio
grader, visste jag att den värsta faran var över, men snön
fortfor att falla. Jag tittade på höjdmätaren, 3000 meter, men
ännu högre upp skulle vi.
Jag frågade mig om vi någonsin skulle komma igenom den
tjocka molnbanken, och det visade sig att vi måste dubbelt så
högt, innan vi kommo ur den. Nu flög vi över ett vitt molnhav
med uppdykande toppar, som liknade snötäckta tinnar. Det var
nästan det värsta jag varit med om. På 5500 meter var
tempe
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
