Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Nobile räddades, av Einar Lundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot Hinlopensundet. Säkert hade det även för kapten
Tornberg och Christell varit spännande ögonblick, innan de till slut
sågo Fokkem stående oskadd på isen.
Schyberg hoppade nu ur och hjälpte till att hålla emot ena
vingen för att på så sätt få Fokkern att svänga så tvärt som
möjligt, och sedan körde jag sakta ner till den andra bortsidan
av fältet, där två män kommo rusande emot oss.
Jag hoppade också ur, men lät motorn gå på lågt varvtal för
att inte försenas, om den skulle krångla vid igångsättande. Ty
det hade just varit en snygg historia, om jag väl kommit ned
på isen med icke kunnat starta därifrån igen på grund av
motorns trilska... ty att motorer kunna taga humör veta alla
motormän.
Så bad jag då Schyberg vakta motorn, medan jag gick och
tog reda på generalen.
De två männen kommo emot mig. Inte hade vi på Quest,
sedan vi lämnade Norge, hållit så särdeles styvt på toaletten
— rakning, tvättning och dylik lyx — och att dessa män haft
ännu mindre tanke på sådant, det var då inte att undra på.
Det var unga män båda två, Viglieri, sjöofficer och en av
Italias navigatörer, Biagi, sjöunderofficer och luftskeppets
radiotelegrafist. Den förre var lång och smärt med kritvita
tänder, som lyste bjärt emot det betydligt mörkare ansiktet,
den senare liten och knubbig. Skägg och mustascher voro långa
och yviga, kläderna utgjorde en obeskrivlig kombination av
uniformspersedlar, ishavsutrustning och civil sommarklädsel.
Händer och ansikten voro mörka som på halvblod.
Jag blev på det allra hjärtligaste välkomnad av Viglieri, och
språkfrågan löstes bums, då vi efter något litet
parlamenteran-de funno, att engelskan var språket för oss två. Fastän Biagi
och jag icke kunde göra oss förstådda med varandra, skrattade
och skämtade vi. Jag frågade genast efter generalen, och då
han befann sig vid tältet, som låg ungefär 200 meter bort från
den del av flaket, där vi nu stodo, anträdde vi marschen dit.
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
