Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Nobile räddades, av Einar Lundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på vilken han skulle hjälpas över flaket, då han nämligen hade
högra underbenets båda pipor brutna.
— Jag har bestämt en annan ordningsföljd, sade generalen,
först Cecioni, sedan Benhounek-, Trojani, Viglieri, Biagi och
slutligen jag själv.
Jag bad generalen då att i avseende på sig själv ändra
ordningsföljden så, att han själv skulle följa med mig nu genast,
då jag ansåg hans närvaro ombord på Cittå di Milano vara
ytterst önskvärd för räddningsarbetets ledning — i all
synnerhet för det fall, att jag inte skulle kunna bringa alla i säkerhet
denna natt. Dessutom skulle det ta betydligt längre tid att föra
den tunga Cecioni den långa vägen bort till maskinen, och
slutligen trodde jag knappast att Fokkern på det relativt lilla
fältet skulle lyfta med både Cecioni och Schyberg ombord.
Jag märkte, hur generalen överläde med de övriga., och jag
kunde av deras miner förstå, att de gingo med på den ändrade
ordningsföljden. Cecioni började dock gråta, varför jag fann
mig föranlåten gå fram till honom med några tröstande ord,
vilka han emellertid inte kunde förstå, då han icke talade något
annat språk än sitt modersmål. Generalen bad mig slutligen
vänta en stund, under det han gick in i tältet för att göra sig
litet i ordning. Han försvann in i tältet krypande på alla fyra.
Jag såg mig under tiden omkring. Tältet, som var fyrkantigt
och ungefär 3X3 meter, var rest mitt ibland en massa bråte av
allehanda slag, burkar, tidningar, pälsverk, lådor, trasor av
gondolen, kartor, diverse instrument, rörbitar och flaggor samt
något litet åt sidan skelettet av Malmgrens isbjörn. En stor
vattenpöl med brunröda flagor och rester av inälvor m. m. samt
en stor tass utvisade just den plats, där björnen fällts.
På tältduken syntes några svagt anilinfärgade grova streck.
Biagi hade på detta sätt velat göra tältet mera synligt. Efter
min hemkomst från Spetsbergen har jag många gånger hört
benämningen »det röda tältet» — dessa streck voro alltså vad
som här avsågs med rött.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
