Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Nobile räddades, av Einar Lundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blem, och på stagningarna voro fastgjorda en hel del flaggor
och brokiga trasor, som vid Maddalenas besök nedkastats och
nu avsågo att fästa uppmärksamheten på lägret. Och alldeles
intill masten stod sändareapparaten med sina ackumulatorer
överhöljda med en fransk flagga. På en stor duk i snön
låg en del bisquits och tobak upplagda till torkning. De hade
nedkastats av Maddalena men kommit i saltvattnet och
torkades nu för att kunna användas.
Viglieri kom emot mig med en whiskyflaska samt en ask
Abdullacigarretter, båda sakerna en del av vad de svenska
maskinerna dagen förut kastat ned. Det var rörande att se, huru
han ville dela med sig av de få njutningsmedel man hade där
ute, men naturligtvis kunde jag icke taga emot någonting. Ett
ögonblick tänkte jag dock taga emot de erbjudna läckerheterna
för att liksom visa, hur säker jag var på att det inte längre
var så mycket att spara på, då de alla nu snart skulle vara i
säkerhet; men jag stod ändå fast vid mitt avböjande — av
andra skäl.
Så kom Nobile utkrypande ur tältet, fortfarande utan
huvudbonad, men med ett par solglasögon uppdragna i pannan. I
handen höll han en packe böcker, antagligen navigerings- och
dagböcker från Italia. Han räckte dem till mig och bad mig föra
dem till maskinen. Hunden Titina, som ända sedan min
ankomst till lägret gjort lyckade försök att förvärva min
bevågenhet, såg inte ut att sätta ifråga, om han skulle få följa med
eller ej. Det lilla krypet blev sedermera till och med före
generalen ombordtaget.
Det farväl som generalen nu tog av sina kamrater var
mycket gripande. Han omfamnade och kysste var och en på båda
kinderna och på munnen och tycktes ge ett uppmuntrande ord
till alla. Men jag tror, att alla de tårar som fälldes där ute inte
bara voro sorgetårar utan också tårar av glädje över att den
första fasen av hela gruppens räddning nu var på god väg att
gå i verkställighet.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
