Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Nobile räddades, av Einar Lundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viglieri och Biagi, som voro de bäst bibehållna av alla —
Behounek hade på grund av sin korpulens rätt så svårt att röra
sig över packisen — hjälpte nu generalen bort mot
Fokkerma-skinen. Jag var orolig för min motor, i all synnerhet som jag
nu såg, att Schyberg började taga sig in i packisen mot oss, och
gick därför i förväg mot honom och bad honom om möjligt
hjälpa till med att bära generalen till maskinen.
På de få jämna ytor, som passerades, försökte generalen
själv krypa fram för att låta medhjälparna vila sig. Att dessa
ändock utförde ett jättearbete under den tre kvarts timmes
tid, som det tog att tillryggalägga de två hundra meterna genom
isterrängen, märktes allt för väl på Schyberg, när han
döds-trött och drypande av svett slutligen kom fram till maskinen.
Jag satt upp, och vi började med att svänga upp Fokkern
mot vinden så långt ned på fältet som möjligt för att få längsta
startsträcka. Jag satt sedan kvar i maskinen, och medan
generalen med stor svårighet lyftes upp i baksitsen, åt jag en bit av
den choklad, varav jag fått med mig så rikliga mängder från
Sverige. Det smakade dubbelt så gott nu, och jag kände mig
i god form för de sekunders spänning, som nu skulle komma
— starten från Nobiles flygfält. Klockan var precis 12
midsommarnatten.
Allt var klart för start! De sista avskedshälsningar voro
utbytta, generalen och Schyberg på sina platser så långt fram 1
baksitsen som möjligt för att göra maskinen i minsta möjliga
mån baktung. Den lilla Titina hade redan gjort det bekvämt åt
sig på några kapell, som lågo utbredda på botten i det bakre
sittrummet.
Så startade jag då...
Skulle det lyckas mig att på det ojämna och relativt lilla fältet
komma upp med två passagerare ombord?
Jupitermotorn dånade på sitt gamla välkända sätt, och
Fokkern gled med allt större hastighet fram på det med djup snö
betäckta isflaket. Närmare och närmare packisvallama kommo
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
