Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater på irrande planet, av Antoine de Saint Exupery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går upp mot skatten av gemensamma minnen, av tråkiga
stunder, som man genomlevat tillsammans, av slitningar,
försoningar och andra spontana känsloyttringar. Man bygger inte
på nytt upp en sådan vänskap. Det vore fåfängt att plantera
en ek och tro, att man snart skulle kunna söka skydd under
dess krona.
Sådan är livets gång. Först skapa vi vår rikedom, vi ägna
år åt att plantera, men så komma de år, då tiden gör detta
arbete om intet, då den skövlar våra planteringar. En efter
en ryckas kamraterna bort. Och vår sorg blandar sig med en
hemlig olust inför åldrandet.
Det var vad Mermoz och andra lärt oss. Det bästa med ett
yrke är kanske framför allt, att det förenar människorna: det
finns inte mer än en enda verklig rikedom, och det är den
mänskliga kontakten.
När vi endast arbeta på materiell förkovran, bygga vi vårt
eget fängelse. Vi stänga in oss i ensamheten med våra falska
rikedomar, som inte ge oss någonting värt att leva för.
Om jag bland mina minnen skulle välja ut dem, som givit
mig den största behållningen, om jag skulle räkna samman
de timmar, som betytt något för mig, då skulle jag med
säkerhet stanna inför dem, som jag aldrig hade kunnat få för
pengar. Man köper inte vänskapen med en Mermoz, med en
kamrat, som man för alltid förenats med genom gemensamt
upplevda prövningar.
En nattflygning under miljoner stjärnor med dess stillhet,
och absoluta frihet under några timmar — sådant kan man inte
köpa för pengar.
Inte heller en sådan natt i förskingringen, som jag nu skall
skildra’.
Det var tre av Aéropostales maskiner, som en dag i
solnedgången strandade på Rio de Oros kust. Min kamrat Riguelle
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
