Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater på irrande planet, av Antoine de Saint Exupery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
levande ansvarskänsla, är det ingenting annat än ett tecken på
inre torftighet eller ungdomligt övermod. Jag kände en gång
en ung självmördare. Jag kan inte längre erinra mig, vilken
olycklig kärlek det var, som hade kommit honom att
omsorgsfullt skjuta sig en kula för hjärtat. Jag vet inte, vilken litterär
förebild, som förlett honom till att ta på sig vita handskar,
men jag kommer ihåg, att jag inför detta trista spektakel fick
ett intryck, inte av ädelhet utan av torftighet. Bakom detta
vackra ansikte, i detta mänskliga kranium hade det alltså inte
funnits någonting, inte någonting alls. Utom kanske bilden av
en liten flickstackare, inte märkvärdigare än alla andra.
Detta torftiga öde kommer mig att tänka på en död, som
anstod en människa. Det var en trädgårdsmästare, som sade
till mig: »Det förstås... jag slet ofta ont, när jag höll på
och grävde. Reumatismen värkte i benet, och jag förbannade
det där slavgörat. Men nu skulle jag ge allt för att få gräva,
gräva i jorden. Att gräva tycks mig så härligt! Man är så fri
när man gräver! Och förresten, vem skall nu beskära mina
träd?» Han lämnade ett stycke jord obrukat. Han lämnade en
planet obrukad. Hans kärlek knöt honom samman med alla
odlingsbara jordstycken och alla träd på jorden. Han var den
givmilda, slösande storsinta människan! Han var, liksom
Guillaumet, den modiga människan, när han i Skapelsens namn
kämpade mot döden.
9. P tyg äventyr från hela världen
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
