Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»— då kom pengarna från Lloyd, högg tag i hennes fot...» Nu
höggo pengarna tag i mina tankar och länkade dem i riktning
mot beslutet om fortsatt flygning. Det var egentligen
landningen som var problematisk och ingav mig de största
farfiå-goma. Landade jag med detsamma och slog sönder, gick jag
miste om ersättning för den påbörjade flygningen, flög jag
däremot timmen ut, hade jag betalningen given som ett
välbehövligt tillskott till reparationskostnader, vilka jag visste
skulle bliva följden av den väntade kraschlandningen.
Jag beslöt alltså att fortsätta. Maskinen hade kraftig
slagsida jag ställde spaken i medelläge ty det var ingen idé att
arbeta med den längre, kröp upp på lovartskanten och
hoppades på det bästa. När hon hängt en stund på den ena vingen,
såg det ut som om hon tröttnat, varför hon »bytte om fot»
och kastade sig över på andra sidan. Det var ungefär som
att göra vändningar i hård vind med en segelbåt, men icke
fullt så behagligt. Där nere gick människorna med huvudet i
»bakåt-böj »-ställning och tyckte att skådespelet däroppe var
mycket, mycket vackert, under det att jag däroppe, trots kylan,
fann det mycket, mycket varmt och svettigt. Jag kunde ju icke
fortsätta att flyga rätt fram hela tiden utan måste då och då
vända för att hålla mig över staden, men de nödvändiga
svängarna gjordes så stora och utfördes så försiktigt att t. o. m.
en nybörjare inom flygfacket skulle ha rodnat av blygsel över
dem. Jag rodnade också själv, men — mörkret döljer allt. Den
särdeles långa timman tog så äntligen slut, och jag inriktade
mig på att komma så helskinnad som möjligt från landningen.
Fastsurrningsbältet spändes åt ordentligt för att förhindra
»utkastning» om maskinen skulle stå på näsan. Sedan jag
noggrant tagit sikte på landningsfältet, stängdes bensinkranen,
tändningen slogs ifrån, likaså belysningen, allt för att förhindra
uppkomsten av eld i maskinen efter den väntade kraschen.
Strax före landningen hängde hon kraftigt på höger, varför
jag beslöt landa på högra sidan av landningselden för att
und
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
