Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avslutat den första flygningen kl. 7 på kvällen och skulle enligt
kontrakt påbörja den andra flygningen redan kl. 8. En knapp
timma stod alltså till förfogande för ombyte av vingställ, men
vi hade tränat under dagen och funnit att det var möjligt.
Det gick också med hjälp av några småpojkar — sådana
finnas alltid till hands i nästan obegränsade mängder, där det
finns en flygmaskin i närheten — och några minuter före åtta
voro vi klara att starta. Uppvinklingen av det nya vingstället
hade skett efter ögonmått och i belysningen från vår stallykta,
så någon större noggrannhet kunde icke påräknas. Men det var
bråttom. Maskinen låg mycket bra i luften under första
minuterna och jag gratulerade mig till mitt fina ögonmått, då helt
plötsligt i det lugna vädret maskinen vräker över på ena sidan.
Automatiskt försöker jag bringa henne i rätt läge i tro att
roderspaken endast med användande av betydande kraft låter
sig föras åt sidan. Det gick dock att få över den och några
ögonblick senare följer maskinen efter för rodernas verkan
men endast för att våldsamt kastas på sidan åt andra hållet.
Jag blir förbluffad, stöttar igen med spaken och får på nytt
en kraftig överkrängning till resultat. Jag börjar dra öronen
åt mig, det måste vara något fel på själva vingarna, och
mycket riktigt får jag se att stagen på vänstervingen slappnat. Jag
ser närmare efter och gör då den mindre behagliga upptäckten,
att vänstra undervingen är lös på bakkanten. Bulten som skall
hålla vingen fast vid kroppen har fallit bort, och vingen har
börjat »flagga». Vi hade glömt att säkra bulten efter
monteringen, och den har så småningom skakats ur. Jo, det var
ljusblått. 400 meter högt i svarta natten med ena vingen lös!
Min första tanke var naturligtvis ögonblicklig landning, men
jag hejdade mig. Höll bara främre bulten, var ingen
överhängande fara för handen om vädret fortsatte att vara lugnt
och den största försiktighet iakttogs. Jag tyckte mig minnas
att den främre bulten var ordentligt säkrad, och så drog en
versrad ur balladen om den andra Bolivar genom mitt huvud
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
