Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sno tillsammans de mot varandra löpande
skevningsroderlinor-na, som lågo oskyddade utanpå vingen. Jag hade i mörkret
ingenting sett och upptäckte först sedan jag kommit upp i
luften, att spaken satt fast i sidled eller m. a. o. att maskinens
lutning icke mer kunde regleras.
Denna gång vågade jag icke fortsätta flygningen utan
»ka-sade» mig sakta och försiktigt runt och landade utan missöde.
Medan linorna rätades ut, fingo pojkarna till livs en
föreläsning, som får jag hoppas efteråt kommit dem att tänka sig
för innan de genom klåfingrighet hunnit sätta en människas
liv på spel.
Det drog framåt jul, och vädret började bli sämre och
sämre. En kväll utbröt ett kraftigt snöfall omedelbart efter
starten, med den påföljd att jag — i saknad av kompass i
maskinen — icke kunde finna Stockholm utan flög alldeles vilse.
Någon vidare höjd kunde jag icke hålla, och under mig kunde
jag ingenting se annat än att somliga delar av den
underliggande terrängen voro ljusare och andra mörkare. Då och då
en ljusglimt från en stuga eller dylikt. Jag höll, som jag trodde,
rak kurs på Stockholm men då 20 minuter förflutit började
jag tro att jag kommit på sidan av staden. Jag blev icke heller
så värst förvånad då jag plötsligt fick se en ångares vita, röda
och gröna lanternor i omedelbar närhet.
»En Vaxholmsbåt» var min första tanke, och jag svängde
omedelbart runt och slog in på samma kurs som den. På detta
sätt skulle jag antingen komma till Stockholm eller Vaxholm.
Efter c:a 10 minuters noggrann — som jag trodde —-
kurshållning började också snötjockan framför mig bli ljusare och
ljusare. Jag trodde, det var skenet från Stockholm men, döm
om min häpnad, då ljusskenet befinnes härstamma från min
egen landningseld på Barkarbyfältet. Vilka krokvägar jag på
denna halvtimma flugit vet jag icke, men det var ingen
Vaxholmsbåt jag träffat på, utan jag hade hamnat över Mälaren i
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
