Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänner och roade oss på mina fritider med små strövtåg för
reklam, litet skolflygning m. m.
En eftermiddag i slutet på februari ringer det i telefon och
en herre frågar, efter att hava sagt sitt namn: »Kan ni
möjligen flyga mig till Oxelösund nu genast i ett viktigt ärende,
och vad kostar det i sådant fall?»
En halv timma senare äro vi på väg söderut. Det gäller
att få tag i en man därnere som har ett större parti kol att
sälja, och det gäller att hinnn före de andra spekulanterna så
att affären är uppgjord innan de komma dit. Därför
flygmaskinen. Vi kommo dit i god tid, min uppdragsgivare
meddelade mig senare att flygningen var värd priset och litet till, ty
han hade affären klappad och klar så pass tidigt, att vi efter
affärens uppgörande redan hunnit äta middag när
konkurrenterna anlände. Det blev alltså en s. k. lyckad flygning — dit
åtminstone. Hemfärden skulle jag göra ensam, det var ju ingen
idé för min uppdragsgivare att taga fler risker, sedan affären
nu en gång var klar. Det var tur för honom förresten, att
han tog tåget, ty min hemresa tog ett dygn i anspråk. Jag var
nere tidigt på morgonen dagen efter ankomsten och gjorde
klart för start. Sen gick hela dagen under förtvivlade
startförsök. Det ville icke lyckas, cylinder nr 6 tände icke,
tänd-stiften blevo efter några ögonblick fulla med olja och vägrade
att arbeta. Slutligen lyckades jag komma underfund med att
det var för mycket olja i vevhuset vilket hade till följd, att då
maskinen stod lutad bakåt, det slängdes upp för mycket olja
i aktersta cylindern. Sedan oljan avtappats till lagom nivå, kom
jag då äntligen i väg. Det var sent på kvällen, hade redan
börjat mörkna, och arg var jag, trött också efter allt slit på
dagen och icke förbättrades humöret av att det var min
namnsdag och jag visste att gästerna sutto hemma och väntade på
mig. Varför skulle nu också gamle Bolivar börja bråka? Det
tycktes mig som om han alltid passade på tillfället, då det var
som mest olämpligt att ställa till bråk. Nu voro vi i alla fall
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
