Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, och ögonblicket efter börjar det bolma värre ur skorstenen.
Sannerligen började icke godståget dra ifrån mig, det var
nästan väl starkt. För att icke lämna mannen på lokomotivet
tillfälle att triumfera nästa gång han tittade ut, svävade jag
bort från banan ut över skogen och försökte giva mig och
Bolivar utseende av att aldrig någonsin hava tänkt på en
kapp-körning. Nää, då!
Så började flygskolan i Malmö som alla andra skolor med
trevande försök i början, som övergingo till mer och mer
målmedvetna flygningar av eleverna. Slutligen hade jag dem
färdiga att flyga ensamma, och de kunde verkligen flyga, ty enligt
mitt förmenande måste den som kunde behärska den nyckfulle,
bråkande Bolivar helt enkelt vara ett synnerligen framstående
flygarämne.
Deras utbildning skulle avslutas med nattflygning, och dessa
nattflygningar blevo också avslutningen på Bolivars varande.
En mörk afton stodo vi några stycken nere på fältet och
väntade på att en elev som var uppe med Bolivar skulle
komma ner och landa. Vi sågo hans lanternor över staden, motorn
var frånslagen och i en storsväng riktade han in sig mot våra
lampor därnere. Han sänkte sig mer och mer, tills det slutligen
såg ut som rullade han redan på marken borta i ändan på
fältet. Då försvinner plötsligt ljuset från hans lanternor, och i
nästa ögonblick höres ett fruktansvärt brak — sedan
dödstystnad. Så fort benen kunde bära oss, skyndade vi dit och det
första vi upptäckte var att Bolivar hade satt punkt efter sitt
synnerligen händelserika liv. Det var bara spillror, och bland
dessa kröp den vimmelkantige eleven omkring och letade efter
orsaken». Orsaken hittade han: det var en påle med en
anslagstavla och på den stod det:
»Förbjudet att beträda flygfältet!»
I mitt minne kommer Bolivar alltid att kvarstå såsom ett
självständigt väsen och ej blott såsom en maskin, och jag
älskade detta väsen, trots nyckfullhet och bråkiga egenskaper.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
