Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandviks flygning till Kapstaden, av Gösta Andrée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diamantstaden Kimberley. Som lekboll bland bergen.
Flygningen Stockholm—Kapstaden fullbordad.
Efter sex timmar och tjugo minuters flygning nådde jag
nästa dag diamantstaden Kimberley, som är uppbyggd kring
en stor öppen sänka i marken, den gamla nu övergivna
diamantgruvan.
Det var lugnt och tyst på fältet när jag landade, och endast
en bil var mig till mötes. Med sedvanlig påpasslighet hade
Shellbolagets ombud infunnit sig för att gå mig till handa
och efterhöra mina önskningar, och sedan vi surrat maskinen
för natten, följde jag honom in till staden. Vi foro raka vägen
till en av de trevliga klubbar, som jag under min färd genom
städerna här nere lärt mig att sätta värde på. Vid bardisken
sammanträffade jag med mr T. Ericsen, en sympatisk
norrman som vistats här i Sydafrika ända sedan boerkrigets dagar
och nu beklädde en framskjuten post i staden Kimberleys
styrelse. Han förebrådde mig att jag inte sänt honom meddelande
om den beräknade tidpunkten för min ankomst, då jag ju var
väntad och kolonin vidtagit en hel del anordningar för mitt
mottagande, givetvis i skandinavismens intressie. Jag kände
också ett litet sting av ånger i samvetet, då jag märkte hur
uppriktigt ledsen och besviken han var över att detta tillfälle
gått obegagnat förbi. Men icke kunde jag ana att
skandinavismen var så levande i denna avlägsna del av världen som
det verkligen visade sig vara fallet. Det blev för mig ingen
annan råd än att avgiva ett högtidligt löfte att i god tid
meddela dagen för min ankomst under återfärden och då ägna
minst ett dygn åt landsmännen och de skandinaviska bröderna
i Kimberley. När jag nästa morgon kom ut till Sandvik låg
platsen icke lika öde som vid min ankomst. En hel skara hade
kommit ut i sina bilar, i spetsen för dem alla borgmästaren
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
