Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandviks flygning till Kapstaden, av Gösta Andrée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. Solomon i egen hög person. Han överräckte åt mig en
officiell inbjudan att på återfärden stanna här som stadens gäst.
Så bar det i väg på nytt, över en idealisk terräng, där vi
förvisso icke saknade möjligheter för en eventuell nödlandning,
åtminstone efter vad jag kunde se från min upphöjda plats.
Fullt så jämn som jag trodde marken vara fick jag dock
sedermera veta att den ingalunda var i verkligheten. Den sades
nämligen vara översållad med små termitstackar, ungefär en
fot höga och hårda som sten. Ett försök att landa bland dessa
skulle säkert ha lett till en kullbyttering. Nu sjöng motorn
sin jämna sång, så att jag slapp göra närmare bekantskap med
de sydafrikanska myrorna och deras bostäder.
Vid tolvtiden blev jag varse den stora vattenbassängen
utanför Beaufort West, men det tog mig en god stunds letande,
innan jag lyckades finna platsen där jag borde landa, mellan
ett par höjder på den leriga och gråbruna marken. Helt
nyligen hade det regnat ganska duktigt, och även nu såg det ut
som om det skulle dra ihop till skyfall. Alla märken som
skulle angiva flygplatsens läge voro bortspolade, men då jag
upptäckte en stor bensinpump, som i ensamt majestät höjde
sig över det obebyggda gärdet, gick ett ljus upp för mig. Jag
förstod att här var platsen, varför jag gick in och cirklade ett
par varv för att gå ned och göra pumpen sällskap.
Jag fick vänta en timme, innan en lerig automobil med
snökedjor på ringarna kom framstånkande. Ångan stod ur
kylaren som röken ur en skorsten. Det hade tydligen varit
litet knogigt för den arma bilen att ta sig fram hit genom
landsvägens lervälling, jag borde kanske hellre säga lergröt.
Det var ett underligt land jag kommit till. På över åtta år,
påstod han, hade det icke fallit en droppe regn över staden
eller dess omgivningar. Marken hade också rämnat i långa
sicksackgående torksprickor, i vilka vattnet nu forsade i strida
floder. Trots detta intensivt torra klimat ligger staden
inbäddad i lummig och skuggande grönska, och vattenledningarna
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
