Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygande holländaren, av Anthony Fokker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade satt in allt på att komma på benen igen, så var det som om
min uppdragsgivares plötsliga omkastning fullständigt ryckt
marken under mina fötter.
Albatrossmaskinen hade kastats på sopbacken efter att i ett
helt år ha varit favorit vid fronten. Nederlaget skulle ha betytt
att deras fabrik hade stoppat. Den var den största i Tyskland
vid den tidpunkt, då Tyskland hade behov av varje möjlig
produktionsfaktor. Och därför tvang hären Albatross att bygga
min maskin på basis av fem procent till mig.
På det sättet blev rollerna ombytta, och det var mig en
särskild glädje, att detta var resultatet av en fri och öppen
konkurrens i stället för av politiska intriger. Strax därefter fick
ookså AEG order att bygga min D-VII, och båda fabrikerna
fick beställningar som var större än mina. Detta skedde
samtidigt med att det s. k. Hindenburgsprogrammet skulle
realiseras, vilket innebar en enorm utvidgning av den tyska
luftstyrkan.
Efter mycket häftigt motstånd blev Albatrossfirman tvungen
att ta emot fokkeringenjören, som reste ner till deras fabrik
för att undervisa deras arbetare i tillverkningen av mina
maskiner med deras svetsade stålrör i stället för trä i flygkroppen.
Först då de satt igång med tillverkningen på firman, upptäckte
de att det lönade sig bättre att bygga fokkermasikiner än deras
egna maskiner, trots att de fingo 6.000 mark mindre än mitt
kontrakt tillförsäkrade mig och dessutom måste betala mig 5
procent på de 19.000 marken. Nu voro tre fabriker i full gång
och fokkermaskinerna började åter svärma omkring i luften
vid fronten, det var i slutet av 1917 och början av 1918.
Pengarna strömmade in i mina kassor från alla håll. Genom
att jag hade vunnit en öppen tävlan återvann jag min gamla
ställning som den ledande konstruktören och kunde tvinga de
fientligt sinnade fabrikanterna att bygga min masikin. Och det
gav mig mycket större tillfredsställelse än alla pengarna. D-VII
visade sig vara så tillfredsställande på alla punkter, att jag inte
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
